nu ikväll har jag kännt massa sprattel i magen. tror att det var runt vecka 18 förra gången också som jag började känna så. så den lilla där inne borde ju leva, det är jobbigt att aldrig vara säker. men snart kommer den väl börja härja omkring hur mycket som helst och då vet man med jämna mellanrum att det är ett liv där inne. på onsdag morgon är det ju dags för ultraljud så då får jag besked i alla fall :) och vi tänker inte ta reda på könet. jag är så nyfiken som vanligt, men rickard vill absolut inte, så då får väl jag acceptera det :) var samma sak förra gången! men jag vet hur roligt det var sen att inte ha någon aning om vad man skulle få för nått. nu så spelar ju kön absolut ingen roll, men ändå så himla spännande.