å då sitter jag här å spikar på mitt sista blogginlägg. ni som känner mig har förstått att jag har skrivit med glimten i ögat och med en viss touch av allvar. så ni alla arga mammor där ute, jag vet att ni gör ett jäkla jobb där hemma. så slå inte ihjäl mig en mörk vintermorgon i maj. nej men ärligt talat, vad har jag nu lärt mig under min allra första vecka helt själv med min dotter? visst de har varit tufft, kämpigt, gnälligt och stressigt. men de har också varit en av de bästa veckorna i mitt 24åriga liv. en vecka fullt av liv, glädje, mys, skratt och kärlek. nej jag är inte gay, män kan skriva så också!

jag är jäkligt nöjd över mig själv att jag fick och tog den här chansen. den har betytt mycket för mig. jag växte ett antal storlekar som människa och person. nu har jag tvingats tagit tag i hela cirkusen som en ensamstånde i stort sett gör vecka ut och vecka in. även många mammor med partners gör samma jobb. å inte är de bara era slöa män som är problemet i det vill jag ganska så säkert lova. visst många yngre pappor tar nog ett litet steg tillbaka och låter mamman dra de stora lasset. vissa av lathet och vissa av rädsla och okunskap. men jag vet många som också inte får ta hand om sina egna utan att mamman ska vara där och nosa dom i arslet hela tiden! släpp taget. de gör er nytta alla 3 eller om ni nu är fler. om det nu mot förmodan är någon pappa som läser den här bloggen så stå för fan på er. säg till att dom får släppa på spärrarna och släppa in er i den rollen ni förtjänar som pappa till barnet. jag kan erkänna att jag kanske inte har dragit samma tyngd som carro gjort under nellies första 1år, men jag vill nog också säga att de inte var helt medvetet heller. de bara blev så helt enkelt. nu kommer jag vara mer aktiv som förälder. nu har jag bevisat för mig själv att jag klarar av allt på egen hand.

tror att nellie också har utvecklats en hel del under vår vecka tillsammans. inanna carro åkte så hade hon en tendens att var väldigt mammig. inte så konstigt när de umgicks mer eller mindre under hela nellies vakna timmar om dygnet. nu är de verkligen inte samma gnäll som de kunde vara då när hon var med mig. kanske kännde hon också att hennes pappa kännde sig mer ansvarsfull och säker i sin roll. vem vet. hon har också blivit mycket mer stadig i sitt gående. nu kan man verkligen börja kalla det att hon går. inte bara steg utan mindre promenader. det är riktigt kul att följa. så nu vill jag bara tacka för att ni "lyssnat" på mig under den här veckan. hoppas jag inte förstört carros verk helt och hållet. nu blire skönläsning med nya numret av slitz i söffa. over and out